Uppsalavolontärer att räkna med

2014-05-09

Elmer Rådahl, lärarstudent i matematik och fysik vid Uppsala universitet, hjälper elever från Celsiusskolan vid Mattecentrums räknekonvent.

Kön ringlade lång utanför V-Dala nation i måndags kväll när Mattecentrum arrangerade räknekonvent inför vårterminens nationella prov. Såväl gymnasister som högstadieelever från Uppsala kommun fick matematikträning med stöd av ett 50-tal volontärer, de flesta från Uppsala universitet.

Måndagens konvent lockade runt 400 elever i kommunen till V-Dala nation i centrala Uppsala. Vid ingången till Alvar Altosalen fick deltagarna varsin färgglad kasse med provhäfte från tidigare års nationella prov, pennor, block, och smörgås från Mattecentrums sponsorer. Evenemanget inleddes med en matematisk scenshow där en grupp elever utmanades att bokstavligen trassla sig ur ett repproblem med hjälp av matematiska beräkningar.  

Välbehövlig repetition
Därpå gav sig deltagarna från grundskola och gymnasium i kast med träningsuppgifterna inför de nationella proven i maj. Vid ett av borden med skylten ”Matematik kurs 3” satt Beata Larsson från Celsiusskolan. Hennes matematikbetyg låg över gränsen för godkänt, men hon ville gärna höja det lite. Förra årets konvent och räknestugor hade varit till hjälp, enligt Beata.

- Nu är vi i slutet på matteboken så en del av det vi gjorde i början har jag glömt bort. Då är det bra att kunna gå tillbaka i de gamla provhäftena och repetera.

Beata läser andra året på Naturvetenskapsprogrammet och vill helst studera biologi på Uppsala universitet. Hennes skolkamrat Rebecca Mårtensson går samhällsvetenskapsprogrammet och sa med ett skratt att hennes framtida studieval inte skulle inkludera matematik.

-Jag har kommit hit för att jag ligger på gränsen. Det som är svårast är att komma ihåg allting man ska göra.

Är det något som är extra knepigt?

-Hmm, logaritmer är lite svårt. Det är det jag håller på med här.

Rasmus Ornstein Fredlund är verksamhetsansvarig på den ideella föreningen Mattecentrum som varje vecka anordnar 75 öppna räknestugor på 25 platser i landet.

-Vissa kommer dit för att räkna för att de tycker det är en jättebra studiemiljö. Andra har suttit och ringat in uppgifter i boken som de inte har förstått under veckan och som de tar med sig.

Måndagens konvent var ett av fem extrainsatta inför de nationella proven. I Uppsala hölls det för tredje gången. Tidigare har räknekonventet hållits på Värmlands, men flyttades i år till V-Dala för att erbjuda fler elever plats. Hit behövdes en anmälan till skillnad från de veckovisa räknestugorna.

-Vi möter de svagaste eleverna som har insett att det kanske är bra att ha godkänt i matte, men även de allra starkaste eleverna som ligger långt fram och vill utmanas mer, sa Rasmus. Kanske sitter de till och med och räknar en högre kurs än vad deras klasskompisar gör, men får inte riktigt den hjälpen de behöver i skolan. Då kan de istället komma hit och träffa våra volontärer och bli ännu mer sporrade.

Ömsesidigt utbyte
Fyra av Mattecentrums nio anställda i Sverige fanns på plats i Uppsala. Resterande drygt 50 i personalen var volontärer, många av dem engagerade av Marcus Näslund, masterstudent i tillämpad beräkningsvetenskap vid Uppsala universitet. Enligt honom var det inte svårt att hitta volontärer, varken till dagens konvent eller till räknestugorna.

-Folk hör av sig och vill hjälpa till, både studenter och folk utanför universitetet. Ibland finns det till och med fler volontärer än vad vi har användning för.

Hur är en bra volontär?

-För det första är såklart mattekunskaper viktigt. Men det som verkligen räknas är att man finns där och vill hjälpa till, är positiv och hjälpsam. I räknestugorna försöker vi att inte ha fler än fem elever per volontär.  Då finns det jättemycket tid att sitta och prata och diskutera och komma fram till vad eleven egentligen behöver hjälp med.

Det var när Marcus läste sin kandidatexamen i matematik som han började hjälpa till i öppna räknestugor på gymnasieskolor runtom i kommunen. Nu har han varit volontär i tre och ett halvt år, ett uppdrag han känner starkt för. 

-Vad som motiverar mig att vara med är att jag blir så lycklig, sa han med ett brett leende. Nu när jag har pluggat matte själv så är det så kul att se folk stå här utanför och köa en halvtimme för att få komma in och räkna med oss. Det är en glädje att helt enkelt kunna hjälpa till.  

Många av eleverna på konventet kände han igen från räknestugorna dit vissa kommer flera gånger i veckan, ”de är verkliga stammisar”. Marcus skulle dock  önska att Mattecentrum inte sågs som en nödverksamhet mot bakgrund av larmrapporter om bristande matematikkunskaper hos landets elever.

- Det här är kul oavsett om folk behöver extra hjälp eller inte. Folk vill uppenbarligen göra det här på fritiden. Istället för en fotbollsklubb kommer de och räknar matte på Mattecentrum. Det här är något som inte fanns tidigare och som folk uppenbarligen vill ha.

Läs mer om Mattecentrums arbete